
Ja, jag var uppe klockan 07.00
Duktiga mig!
Redo för att hika, så en brisk promenad upp för ett berg.

Perfekt, förutom att det inte alls var en promenad, det var riktig bergsklättring. Tur att jag inte visste det först efter som jag aldrig hade gått med på det för att jag lider av svindel.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var i dag. Det var en del riktigt höga klippväggar vi var tvungna att ta oss över och vi klättrade även upp för ett uttorkat vattenfall. Allt som allt tog det ungefär 4 timmar för oss att nå toppen av Table mountain utan några längre pauser.

Så här glad såg jag ut när Justin förklarade att vi bara kommit halvvägs.
Vissa delar hyperventilerade jag ordentligt, men genom att ta en steg i taget, ett grepp i taget lyckades jag ta mig hela vägen upp. Det är helt sjukt vad kroppen klarar av under press.

Bailee Boo rev sig på en massa taggiga växter hon döpte till devilsplants
Jag klättrade lika mycket med mina händer som med fötterna och vid ett tillfälle kände jag mig som spindelmannen. Det var en del riktigt skakiga tillfällen och hela gruppen blev knäpptysta och jobbade i team med att få upp alla utan att falla.

Det var molnigt på hiken mella topparna
Till slut kom vi upp på toppen och kunde njuta av att gå resten av biten på platt mark och njuta av utsikten.

Äntligen framme
Jag skulle inte rekommendera någon att göra den här klättringen om de inte vet vad de ger sig in på. Det var extremt jobbigt och ganska läskigt. Det finns inte riktigt samma säkerhetsrutiner här som hemma.

Ett väldigt trött gäng, men mycket nöjda!
Men om du känner för ett äventyr, har bra kondis och gillar adrenalin, go for it!

Jag har aldrig varit så stolt över mig själv och nöjd med min uthållighet som jag är efter i dag.
Det är en helt fantastisk känsla.